Regnet speglar min själ
Regnet speglar min själ
Det är min ömma akilleshäl
Att inte kunna stråla som solen
Attt frysa till is som Nordpolen
Att inte se den vackra vår
Att ständigt ömmas av ett sår
Ett sår som rivs upp åter och åter
En tår som fälls , gråter och gråter
När ska den vackra fjärilen få andas
När ska inte hoppet strandas
Ibland är det hopplöst att vara på jorden
Ibland är det hopplöst, då räcker ej de fagra orden
Det är min ömma akilleshäl
Att inte kunna stråla som solen
Attt frysa till is som Nordpolen
Att inte se den vackra vår
Att ständigt ömmas av ett sår
Ett sår som rivs upp åter och åter
En tår som fälls , gråter och gråter
När ska den vackra fjärilen få andas
När ska inte hoppet strandas
Ibland är det hopplöst att vara på jorden
Ibland är det hopplöst, då räcker ej de fagra orden
Gräset i dikeskanten
Gräset det vajar i vinden så stilla
Väntar på våren, ty vinterns grus smakar illa
Ligger gömt där i dikeskanten
Vaktar alla gömslen och den bortappade vanten
Som av jord och lera blivit nött
Den bara gled av en gång lite halvt förstrött
Nu väntar den på att bli återfunnen
Minns den tid som varit, nu för alltid försvunnen
Minns sommaren och smak av glass i munnen
Men snart blrjar livet om på nytt
Då ska den dansa och leka som förbytt
Flyta i svalkande vattenpölsregn
Ligga bland krokus och rosenknoppshägn
Ej mera snö. Bara svalkande vårregn
Väntar på våren, ty vinterns grus smakar illa
Ligger gömt där i dikeskanten
Vaktar alla gömslen och den bortappade vanten
Som av jord och lera blivit nött
Den bara gled av en gång lite halvt förstrött
Nu väntar den på att bli återfunnen
Minns den tid som varit, nu för alltid försvunnen
Minns sommaren och smak av glass i munnen
Men snart blrjar livet om på nytt
Då ska den dansa och leka som förbytt
Flyta i svalkande vattenpölsregn
Ligga bland krokus och rosenknoppshägn
Ej mera snö. Bara svalkande vårregn
Guld och glimmer och Silverskimmer
G som i Guld
G som i glimmer
S som i svalkande blänkande silver
M som i Måne
M som i moln
Där sitter Gud i sin världstelefon
Pratar med alla där nere på marken
Med Skatan och myran som klättrar på barken
Upp upp det ska han. han ger inte opp
Han ska segra när han når kronans topp
Där ska han viska och leka med vinden
Som smeker så spefullt om våren på kinden
Når alla på jorden som vandrar på stigen
Som ilar och kämpar ideligen
Det blåser och ilar och regnet det strilar
Men Gud han skrattar, på molnet han vilar
G som i glimmer
S som i svalkande blänkande silver
M som i Måne
M som i moln
Där sitter Gud i sin världstelefon
Pratar med alla där nere på marken
Med Skatan och myran som klättrar på barken
Upp upp det ska han. han ger inte opp
Han ska segra när han når kronans topp
Där ska han viska och leka med vinden
Som smeker så spefullt om våren på kinden
Når alla på jorden som vandrar på stigen
Som ilar och kämpar ideligen
Det blåser och ilar och regnet det strilar
Men Gud han skrattar, på molnet han vilar
Dimma i huvudet
Det är som en dimma i huvudet. Jag är nu inne på fjärde dagen av feber och ont i halsen. Albin ser fortfarande ut som en prickig korv. Vad ska man göra? Man kan inte göra så mycket annat än att vänta ut det! att vänta är det tråkigaste som finns oavsett om man är 1,5 år eller 29...Så albni kör på att gnälla sig igenom dagen ochjag kör på att bli på dåligt humör...Snart kommer Naima hem. Hon har fått en plats hos Linköpingsgymnasterna på sån där gullig barngympa. Nu har hon äntligen användning för sin Hello Kitty jumpadräkt.Tänk så bra. Jag känner mer och mer hur detta apatiska tillstånd gör att jag tappar fokus. Det är inte lätt att känna att nånting är roligt när man mår dåligt...
Kanske borde jag läsa en bok?
Dimman är så vit och len
Tröstar med sitt töcken
Dimmman är så kall och mystisk
Finns i många böcker
Dimman är svit och len
Kryper fram när timme är sen
Dimman du är vit och len
Du gör själen ren!
Kanske borde jag läsa en bok?
Dimman är så vit och len
Tröstar med sitt töcken
Dimmman är så kall och mystisk
Finns i många böcker
Dimman är svit och len
Kryper fram när timme är sen
Dimman du är vit och len
Du gör själen ren!
Vattkoppor och tortillachips i soffan
Röjdsmamman reflekterar:
Att ha vattkoppsbarn hemma är döden...Fast ändå rätt så mysigt. Just nu unnar jag min son tortillachips i soffan framför Pippi. Han är ju faktiskt sjuk. Man ska ta det lugnt när man är sjuk. Annars kan det gå illa!
Det kan också vara så att mamman ärä lite lat och apatisk för att hennes medicin inte finns att hämta ut på apoteket. Idag är det tredje dagen i rad som jag ska gå dit och hämta ut min ångestmedicin. Hoppas det lyckas på tredje gången gillt!
Jag ska även hem till en familj i Berg och sprida vattkoppsbaciller. Det ksa bli roligt. Man behöver aktivera barnen och prata av sig ibland när man har sjuka barn. Det kan även så att andra mammor vill att deras barn ska få denna odåga överstökat. Då är det ju bra att man kan hjälpa till ; )
För övrigt försöker jag leva efter principen att ta en dag i taget. Det är ganska svårt man är prillig och maniskt lagd som jag. Läkaren förespårkar ju att vila och ta det lugnt. att inte utsätta mig för stimuli. Men det är lättare sagt än gjört när man har småbarn kan jag säga...
Jag har även försökt tjuvkika på min uppsats. Jag lyckades faktiskt att inte få ångest. jag hoppas jag klarar av att komma igång med uppsatsen sen när jag mår bättre. Just idag är en ganska bra dag. Det känns skönt att inte ha så många måsten
Dagens måsten
Hämta Naima på dagis
Köpa frimärke
Apoteket
Vika tvätt- igen...
Åka på vattkoppsutflykt
packa badväska
Köpa nya tulpaner
Vattna blommor
Dagens ångest
Trötthet...
Dagens dikt
Hello Kitty är överallt
På täcket på kudden på tröjan
På vantar när det är kallt
Vattkoppsprickar på Albins mage
Rasmus och Pippi i kohage
Allan Edvall är mitt tidellipom
Honom tycker jag mycket om
Min Babin, min Edvall och Tidellipom
Att ha vattkoppsbarn hemma är döden...Fast ändå rätt så mysigt. Just nu unnar jag min son tortillachips i soffan framför Pippi. Han är ju faktiskt sjuk. Man ska ta det lugnt när man är sjuk. Annars kan det gå illa!
Det kan också vara så att mamman ärä lite lat och apatisk för att hennes medicin inte finns att hämta ut på apoteket. Idag är det tredje dagen i rad som jag ska gå dit och hämta ut min ångestmedicin. Hoppas det lyckas på tredje gången gillt!
Jag ska även hem till en familj i Berg och sprida vattkoppsbaciller. Det ksa bli roligt. Man behöver aktivera barnen och prata av sig ibland när man har sjuka barn. Det kan även så att andra mammor vill att deras barn ska få denna odåga överstökat. Då är det ju bra att man kan hjälpa till ; )
För övrigt försöker jag leva efter principen att ta en dag i taget. Det är ganska svårt man är prillig och maniskt lagd som jag. Läkaren förespårkar ju att vila och ta det lugnt. att inte utsätta mig för stimuli. Men det är lättare sagt än gjört när man har småbarn kan jag säga...
Jag har även försökt tjuvkika på min uppsats. Jag lyckades faktiskt att inte få ångest. jag hoppas jag klarar av att komma igång med uppsatsen sen när jag mår bättre. Just idag är en ganska bra dag. Det känns skönt att inte ha så många måsten
Dagens måsten
Hämta Naima på dagis
Köpa frimärke
Apoteket
Vika tvätt- igen...
Åka på vattkoppsutflykt
packa badväska
Köpa nya tulpaner
Vattna blommor
Dagens ångest
Trötthet...
Dagens dikt
Hello Kitty är överallt
På täcket på kudden på tröjan
På vantar när det är kallt
Vattkoppsprickar på Albins mage
Rasmus och Pippi i kohage
Allan Edvall är mitt tidellipom
Honom tycker jag mycket om
Min Babin, min Edvall och Tidellipom
Änglar och demoner
Att vara manisk är som att springa i ett batteridrivet ekorrhjul utan stoppkanpp
Det enda sättet att gå av är att kasta sig ur det eller explodera.
Efter explosionen ägt rum gäller det att samla ihop den energi som finns kvar...
Men ibland finns den inte. Då måste man ha hjälp upp ur snödrivan. Det är för kallt och ensamt att ligga kvar, men ändå gör man det. För man har ingen ork. Man vill bara vila i det kalla vita tysta en stund....Blunda, somna. Tänka på änglar istället för alla demoner som hägrar...
När man äntligen vaknar upp ur ängladreömmern inser man hur man irrat omkring som en galning utan mål i flera månader. Man har tappat rodret helt och man klarar inte het enkelt att hitta tillbaka till livsstigen själv. Man behöver någon som bryr sig och lugnande tabletter. Men mest av allt behöver man vila! Man behöver få ladda upp sitt hjärtas batteri som allt för länge ar fått jobba i ångestkampen. När du rannsakar dig själv igen inser du att det var du själv som var din största fiende. Du har stressat upp dig själv för ingenting. Det är ingen anna än d usjälv som dömer dig. egentligen. Men det är ändå en stor skuld att bära. Att man tappat bort sig själv och förvirrat sig själv och sin omgvining. Man vill bara vila och bli hel igen...Man strävar så mycket efter att återta livskraften at man börjar se färger och tecken runtom som inte finns. Svart och gult blir falrigt. En blixt glimmar till. Ett rosa moln hägrar. Teven börjar prata med dig fastän du vet att den inte kan det. ändå ser du saker som ingen annan ser. Du blir förvirrad och trött. Försöker kämpa emot genom att skriva konstiga dikter. Skriva bort demonerna. Men det går inte. Din hjärna har ju ingen energi kvar till tankekraft. Du vill så gärna flyga bortt med det där rosa molnet i fjärra och vila dig på månen. Men det går inte...Du har en familj och vänner som vill ha dig kvar på jorden. Dem vill du tillhöra. Inte änglarna i himlen...
Så man stängs in på psyket. Mot sin vilja. Du för en kamp som du förlorar. Din sambo har förstått allavaret. Han tar trasorna av din själ och ber läkarna att lappa ihop dig igen. Du är motsträvig. Säger saker som du inte menar och vill bort. Fly. Till andra sidan. Till det svarta! Men det går inte! det finns två änglabarn som du måste ta hand om på jorden. Det finns ett liv och en tillhörighet. dit vill du. Men du klarar det inte själ. inte förrän du fått sova av dig lite ångest på sjukhuset.
På sjukhuset finns det andra med brutna vingar som förstår. Du är fortfarande manisk. Villsamla ihop alla brustna själar till en enhet. Vi ll nå ut .vill umgås. Vill hitta trådar i din tillvaro. en tillhörighet emd dem du möter. Du vill inte vara ensam. Så du gårter och kramar alla du möter och försöker visa att du vill väl. Men det blir kanske lite fel. De andra kanske vil vara ifred. De har ju egna demoner att brottas med!...
men det finns en själ som ser igenom dig. Med blå ögon och tålamod. Du tar honom i handen. Och ni skapar en duett av samhörighet och kämpar mot demonerna tillsammans. Med musik. En dag ska ni spela ihop. Ni måste bara bli lite starkakare i själen först...Tillsvidare får ni mötas i den ireellla låtsasvärlden och lyssna på änglasång på varsitt håll. En dag kanske ni till och med orkar umgås. På riktigt. över en kopp te. Med orgel och flöjt!
Det enda sättet att gå av är att kasta sig ur det eller explodera.
Efter explosionen ägt rum gäller det att samla ihop den energi som finns kvar...
Men ibland finns den inte. Då måste man ha hjälp upp ur snödrivan. Det är för kallt och ensamt att ligga kvar, men ändå gör man det. För man har ingen ork. Man vill bara vila i det kalla vita tysta en stund....Blunda, somna. Tänka på änglar istället för alla demoner som hägrar...
När man äntligen vaknar upp ur ängladreömmern inser man hur man irrat omkring som en galning utan mål i flera månader. Man har tappat rodret helt och man klarar inte het enkelt att hitta tillbaka till livsstigen själv. Man behöver någon som bryr sig och lugnande tabletter. Men mest av allt behöver man vila! Man behöver få ladda upp sitt hjärtas batteri som allt för länge ar fått jobba i ångestkampen. När du rannsakar dig själv igen inser du att det var du själv som var din största fiende. Du har stressat upp dig själv för ingenting. Det är ingen anna än d usjälv som dömer dig. egentligen. Men det är ändå en stor skuld att bära. Att man tappat bort sig själv och förvirrat sig själv och sin omgvining. Man vill bara vila och bli hel igen...Man strävar så mycket efter att återta livskraften at man börjar se färger och tecken runtom som inte finns. Svart och gult blir falrigt. En blixt glimmar till. Ett rosa moln hägrar. Teven börjar prata med dig fastän du vet att den inte kan det. ändå ser du saker som ingen annan ser. Du blir förvirrad och trött. Försöker kämpa emot genom att skriva konstiga dikter. Skriva bort demonerna. Men det går inte. Din hjärna har ju ingen energi kvar till tankekraft. Du vill så gärna flyga bortt med det där rosa molnet i fjärra och vila dig på månen. Men det går inte...Du har en familj och vänner som vill ha dig kvar på jorden. Dem vill du tillhöra. Inte änglarna i himlen...
Så man stängs in på psyket. Mot sin vilja. Du för en kamp som du förlorar. Din sambo har förstått allavaret. Han tar trasorna av din själ och ber läkarna att lappa ihop dig igen. Du är motsträvig. Säger saker som du inte menar och vill bort. Fly. Till andra sidan. Till det svarta! Men det går inte! det finns två änglabarn som du måste ta hand om på jorden. Det finns ett liv och en tillhörighet. dit vill du. Men du klarar det inte själ. inte förrän du fått sova av dig lite ångest på sjukhuset.
På sjukhuset finns det andra med brutna vingar som förstår. Du är fortfarande manisk. Villsamla ihop alla brustna själar till en enhet. Vi ll nå ut .vill umgås. Vill hitta trådar i din tillvaro. en tillhörighet emd dem du möter. Du vill inte vara ensam. Så du gårter och kramar alla du möter och försöker visa att du vill väl. Men det blir kanske lite fel. De andra kanske vil vara ifred. De har ju egna demoner att brottas med!...
men det finns en själ som ser igenom dig. Med blå ögon och tålamod. Du tar honom i handen. Och ni skapar en duett av samhörighet och kämpar mot demonerna tillsammans. Med musik. En dag ska ni spela ihop. Ni måste bara bli lite starkakare i själen först...Tillsvidare får ni mötas i den ireellla låtsasvärlden och lyssna på änglasång på varsitt håll. En dag kanske ni till och med orkar umgås. På riktigt. över en kopp te. Med orgel och flöjt!
