Änglar och demoner
Att vara manisk är som att springa i ett batteridrivet ekorrhjul utan stoppkanpp
Det enda sättet att gå av är att kasta sig ur det eller explodera.
Efter explosionen ägt rum gäller det att samla ihop den energi som finns kvar...
Men ibland finns den inte. Då måste man ha hjälp upp ur snödrivan. Det är för kallt och ensamt att ligga kvar, men ändå gör man det. För man har ingen ork. Man vill bara vila i det kalla vita tysta en stund....Blunda, somna. Tänka på änglar istället för alla demoner som hägrar...
När man äntligen vaknar upp ur ängladreömmern inser man hur man irrat omkring som en galning utan mål i flera månader. Man har tappat rodret helt och man klarar inte het enkelt att hitta tillbaka till livsstigen själv. Man behöver någon som bryr sig och lugnande tabletter. Men mest av allt behöver man vila! Man behöver få ladda upp sitt hjärtas batteri som allt för länge ar fått jobba i ångestkampen. När du rannsakar dig själv igen inser du att det var du själv som var din största fiende. Du har stressat upp dig själv för ingenting. Det är ingen anna än d usjälv som dömer dig. egentligen. Men det är ändå en stor skuld att bära. Att man tappat bort sig själv och förvirrat sig själv och sin omgvining. Man vill bara vila och bli hel igen...Man strävar så mycket efter att återta livskraften at man börjar se färger och tecken runtom som inte finns. Svart och gult blir falrigt. En blixt glimmar till. Ett rosa moln hägrar. Teven börjar prata med dig fastän du vet att den inte kan det. ändå ser du saker som ingen annan ser. Du blir förvirrad och trött. Försöker kämpa emot genom att skriva konstiga dikter. Skriva bort demonerna. Men det går inte. Din hjärna har ju ingen energi kvar till tankekraft. Du vill så gärna flyga bortt med det där rosa molnet i fjärra och vila dig på månen. Men det går inte...Du har en familj och vänner som vill ha dig kvar på jorden. Dem vill du tillhöra. Inte änglarna i himlen...
Så man stängs in på psyket. Mot sin vilja. Du för en kamp som du förlorar. Din sambo har förstått allavaret. Han tar trasorna av din själ och ber läkarna att lappa ihop dig igen. Du är motsträvig. Säger saker som du inte menar och vill bort. Fly. Till andra sidan. Till det svarta! Men det går inte! det finns två änglabarn som du måste ta hand om på jorden. Det finns ett liv och en tillhörighet. dit vill du. Men du klarar det inte själ. inte förrän du fått sova av dig lite ångest på sjukhuset.
På sjukhuset finns det andra med brutna vingar som förstår. Du är fortfarande manisk. Villsamla ihop alla brustna själar till en enhet. Vi ll nå ut .vill umgås. Vill hitta trådar i din tillvaro. en tillhörighet emd dem du möter. Du vill inte vara ensam. Så du gårter och kramar alla du möter och försöker visa att du vill väl. Men det blir kanske lite fel. De andra kanske vil vara ifred. De har ju egna demoner att brottas med!...
men det finns en själ som ser igenom dig. Med blå ögon och tålamod. Du tar honom i handen. Och ni skapar en duett av samhörighet och kämpar mot demonerna tillsammans. Med musik. En dag ska ni spela ihop. Ni måste bara bli lite starkakare i själen först...Tillsvidare får ni mötas i den ireellla låtsasvärlden och lyssna på änglasång på varsitt håll. En dag kanske ni till och med orkar umgås. På riktigt. över en kopp te. Med orgel och flöjt!
Det enda sättet att gå av är att kasta sig ur det eller explodera.
Efter explosionen ägt rum gäller det att samla ihop den energi som finns kvar...
Men ibland finns den inte. Då måste man ha hjälp upp ur snödrivan. Det är för kallt och ensamt att ligga kvar, men ändå gör man det. För man har ingen ork. Man vill bara vila i det kalla vita tysta en stund....Blunda, somna. Tänka på änglar istället för alla demoner som hägrar...
När man äntligen vaknar upp ur ängladreömmern inser man hur man irrat omkring som en galning utan mål i flera månader. Man har tappat rodret helt och man klarar inte het enkelt att hitta tillbaka till livsstigen själv. Man behöver någon som bryr sig och lugnande tabletter. Men mest av allt behöver man vila! Man behöver få ladda upp sitt hjärtas batteri som allt för länge ar fått jobba i ångestkampen. När du rannsakar dig själv igen inser du att det var du själv som var din största fiende. Du har stressat upp dig själv för ingenting. Det är ingen anna än d usjälv som dömer dig. egentligen. Men det är ändå en stor skuld att bära. Att man tappat bort sig själv och förvirrat sig själv och sin omgvining. Man vill bara vila och bli hel igen...Man strävar så mycket efter att återta livskraften at man börjar se färger och tecken runtom som inte finns. Svart och gult blir falrigt. En blixt glimmar till. Ett rosa moln hägrar. Teven börjar prata med dig fastän du vet att den inte kan det. ändå ser du saker som ingen annan ser. Du blir förvirrad och trött. Försöker kämpa emot genom att skriva konstiga dikter. Skriva bort demonerna. Men det går inte. Din hjärna har ju ingen energi kvar till tankekraft. Du vill så gärna flyga bortt med det där rosa molnet i fjärra och vila dig på månen. Men det går inte...Du har en familj och vänner som vill ha dig kvar på jorden. Dem vill du tillhöra. Inte änglarna i himlen...
Så man stängs in på psyket. Mot sin vilja. Du för en kamp som du förlorar. Din sambo har förstått allavaret. Han tar trasorna av din själ och ber läkarna att lappa ihop dig igen. Du är motsträvig. Säger saker som du inte menar och vill bort. Fly. Till andra sidan. Till det svarta! Men det går inte! det finns två änglabarn som du måste ta hand om på jorden. Det finns ett liv och en tillhörighet. dit vill du. Men du klarar det inte själ. inte förrän du fått sova av dig lite ångest på sjukhuset.
På sjukhuset finns det andra med brutna vingar som förstår. Du är fortfarande manisk. Villsamla ihop alla brustna själar till en enhet. Vi ll nå ut .vill umgås. Vill hitta trådar i din tillvaro. en tillhörighet emd dem du möter. Du vill inte vara ensam. Så du gårter och kramar alla du möter och försöker visa att du vill väl. Men det blir kanske lite fel. De andra kanske vil vara ifred. De har ju egna demoner att brottas med!...
men det finns en själ som ser igenom dig. Med blå ögon och tålamod. Du tar honom i handen. Och ni skapar en duett av samhörighet och kämpar mot demonerna tillsammans. Med musik. En dag ska ni spela ihop. Ni måste bara bli lite starkakare i själen först...Tillsvidare får ni mötas i den ireellla låtsasvärlden och lyssna på änglasång på varsitt håll. En dag kanske ni till och med orkar umgås. På riktigt. över en kopp te. Med orgel och flöjt!
Kommentarer
Postat av: Johan
Hang in there vännen!
Trackback
