nattisugglan

Gräset det vajar i vinden så stilla
Väntar på våren, ty vinterns grus smakar illa
Ligger gömt där i dikeskanten
Vaktar alla gömslen och den bortappade vanten
Som av jord och lera blivit nött
Den bara gled av en gång lite halvt förstrött
Nu väntar den på att bli återfunnen
Minns den tid som varit, nu  för alltid försvunnen
Minns sommaren och smak av glass  i munnen
Men snart blrjar livet om på nytt
Då ska den dansa och leka som förbytt
Flyta i svalkande vattenpölsregn
Ligga bland krokus och rosenknoppshägn
Ej mera snö. Bara svalkande vårregn