Att gråta av våren
Vitsippan vajar i vinden
Björkarna susar, och aspen och linden
Gräset är grönt
Allting så skönt
När våren smeker på kinden
En fjäril av citron
Träden fylla av fågelbon
Molnen däruppe är mjuka
Det är lätt att drabbas av pollensjuka
Man gråter av våren
Fast man borde skratta
Det är så mycket i naturen man inte kan uppskatta
Man för ett krig mot våren som man aldrig vinner
Pollenet flyger så fort att man inte hinner
Man Tar fram sin näspry och ögondropp
Man vill skrika och ropa
Stopp Stopp stopp
Man ligger hjälplös i gräset och andas
Inte låta hoppet strandas
Ty våren är ändå oändligt fin
Och du blir solbränd och fräknig i hyn
Bort med det gråa och glåmiga
Fram med det vackra och pråliga
Björkarna susar, och aspen och linden
Gräset är grönt
Allting så skönt
När våren smeker på kinden
En fjäril av citron
Träden fylla av fågelbon
Molnen däruppe är mjuka
Det är lätt att drabbas av pollensjuka
Man gråter av våren
Fast man borde skratta
Det är så mycket i naturen man inte kan uppskatta
Man för ett krig mot våren som man aldrig vinner
Pollenet flyger så fort att man inte hinner
Man Tar fram sin näspry och ögondropp
Man vill skrika och ropa
Stopp Stopp stopp
Man ligger hjälplös i gräset och andas
Inte låta hoppet strandas
Ty våren är ändå oändligt fin
Och du blir solbränd och fräknig i hyn
Bort med det gråa och glåmiga
Fram med det vackra och pråliga
Vinden blåser i mitt hår
Vinden blåser i mitt hår
Försöker väcka upp till vår
Tulpan och krokus överallt
Men vinden blåser kallt
Den leker tafatt med solen i himlen
Den eviga vackra spefulla vinden
smeker dig retfullt på kinden
Du hoppas på att du vaknar
Men det är ändå nåt inombords du saknar
Försöker väcka upp till vår
Tulpan och krokus överallt
Men vinden blåser kallt
Den leker tafatt med solen i himlen
Den eviga vackra spefulla vinden
smeker dig retfullt på kinden
Du hoppas på att du vaknar
Men det är ändå nåt inombords du saknar
Energin
Energin flyter fritt liksom kvicksand i öknen
Du vaknar ibland och ser spöken
Solljuset flödar men dödar
likt en lsitig ödla som retas med ormen
Ormen vil ha äpplet men vågar sig inte ut i solsken
Den stannar i sitt ormbo och lismar med sin långa tunga
Energin den flyter och marken den gungar
Att vara manisk är att åka upp och ner i en bergochdalbanekarusell. Ibland leker livet och ibland står det på tomgång. Energin är så svår att hålla kvar där den ska vara. Den förbyts så lätt i oro när man inte har några livskrafter som står emot det yttre trycket. Man impoderar inombords av allt det vackra på våren. Man gläds över en tulpan och en nyutsprungen krokus. Men i nästa stund blir vårljuset vitt och farligt dödande och skogen luktar förrädiskt gott. Man vill gå och gömma sig bakom en gråsten. Hitta små vättar och troll och ta fram sitt svarta monster inombords. spela ut dem mot varandra och sedan vila i den mjuka mossan. Tills våren med visipporna kommer på riktigt. Ty våren har inte riktigt kommit tillbaka på allvar. Solljuset är starkt, men det dödar inte vintertröttheten på riktigt förrän värmen kommer tillbaka. inombords är det fortfarande kvar små istappar av demonmonster som vill ut och leka med allt det vackra i naturen. Man kämpar emot. Vill ha de normala och lagoma proportionerna. Men finns dem? Eller är det alltid allt eller inget?...
Du vaknar ibland och ser spöken
Solljuset flödar men dödar
likt en lsitig ödla som retas med ormen
Ormen vil ha äpplet men vågar sig inte ut i solsken
Den stannar i sitt ormbo och lismar med sin långa tunga
Energin den flyter och marken den gungar
Att vara manisk är att åka upp och ner i en bergochdalbanekarusell. Ibland leker livet och ibland står det på tomgång. Energin är så svår att hålla kvar där den ska vara. Den förbyts så lätt i oro när man inte har några livskrafter som står emot det yttre trycket. Man impoderar inombords av allt det vackra på våren. Man gläds över en tulpan och en nyutsprungen krokus. Men i nästa stund blir vårljuset vitt och farligt dödande och skogen luktar förrädiskt gott. Man vill gå och gömma sig bakom en gråsten. Hitta små vättar och troll och ta fram sitt svarta monster inombords. spela ut dem mot varandra och sedan vila i den mjuka mossan. Tills våren med visipporna kommer på riktigt. Ty våren har inte riktigt kommit tillbaka på allvar. Solljuset är starkt, men det dödar inte vintertröttheten på riktigt förrän värmen kommer tillbaka. inombords är det fortfarande kvar små istappar av demonmonster som vill ut och leka med allt det vackra i naturen. Man kämpar emot. Vill ha de normala och lagoma proportionerna. Men finns dem? Eller är det alltid allt eller inget?...
