nattisugglan

Löven singlar slant
Om vem som faller först till mark
Vinden är så stark
Men trädets hjärta är av bark
Rötterna letar i jorden
Vill inte tystas av vinter i Norden
Trädet blir kalt. Blott ett skirt lövprassel hörs
Borta är lövverk och trösteorden

Nu lämnar löven sin krona
Intet löv kan mot hösten skonas 
Ty löven som prasslar skall snart förjordas

Ett träd står nu naket och kalt med grenar
 Upp mot den svarta skyn
Barken är frusen och tärd,
Den uråldriga vackra hyn

En gång fanns det bladverk som susade ömt i trädets öra
Men nu vinder vinen så hårt att man kanappt kan höra
I väntan på vintern och snöflingors dans
Men var finns det värme och tröst någonstans?

En gång skall det dock bli vår
Trädet det vet att vänta från år till år
Uthärda livets alla skeden
Med värme och köld och små fågelreden
Till dess väntar snön med sin vila
Från smådjur och fåglar som ivrigt vill ila
Högt upp till kronans topp
Livets alla skeden i ett kretslopp