nattisugglan

Regnet speglar min själ
Det är min ömma akilleshäl
Att inte kunna stråla som solen
Attt frysa till is som Nordpolen
Att inte se den vackra vår
Att ständigt ömmas av ett sår
Ett sår som rivs upp åter och åter
En tår som fälls , gråter och gråter
När ska den vackra fjärilen få andas
När ska inte hoppet strandas
Ibland är det hopplöst att vara på jorden
Ibland är det hopplöst, då räcker ej de fagra orden