Butterfly with broken wings
I have been to the other side
A butterfly with broken wings wanted to fly
The sun was too hot
Clouds were too high
But now I look upon the world again and my eyes are open wide
La Phalène aux nuages
La nature sauvage
Le noir dans le bagage
Fight your demons before it is too late
Dare to walk out through the thornstruck gate
Nature is beatiful, a butterfly can never wait
Världen, jag ser er tro inte att jag glömt
Alla hemligheter som lurar bakom hörnen jag drömt.
Man måste vara stark i hjärtat och låta sinnena fyllas av vinden
Man måste vara smidig och vacker på ängen som hinden
Det är bara det att jag måste ha fjärilsfokus
Facebook är roligt men nyttigare är väl Bokus
Vad som än händer, vad som än sker
Så ser jag allt i mitt fönster. Jag skrattar och ler
I en såpbubblevärld av rosa moln i himmelshöjd
Här bor jag i mitt Ryd och trivs och är nöjd
Vill sträcka ut handen till alla jag nånsin bemött
Men även själen kan bli tärd och fokus kantstött
Mitt liv som tvåbansmor
Lugnet har lagt sig. Jag behövde aldrig tampas med Naima ikväll för hon somnade inne hos grannen med vällingen i högsta hugg medan jag lagade hennes älskade glaspärlehalsband som hon tagit sönder. Marianne var snäll och höll i Albin som var hur nöjd som helst. Det är sånt som gör en mamma glad, att ha bra grannar som gör allt för mina barn. De hade varit på ÖB och köpt nya gummiband till Naima speciellt eftersom de visste att hon var så ledsen för halsbandet. Just nu ligger Albin och viftar i soffan men han vekar fotfarande sova så det är nog ingen fara tror jag!
Snart är det midsommar som vi ska fia med ettt tvillingpar på 6 mån som inte sover om natten och deras storasyster Edith som är tre. Det blir första gången vi faktiskt ska gå ner till midsommarstången och dansa med barnen. Förut har vi alltid bara fokuserat på att äta dricka sprit å ha trevligt men i år skulle ju Naima fatta vad midsommar går ut på!...
Idag har Albin varit sjöman. ( Se bild) Han har varit gnällig och snorig och inte velat ligga själv i vagnen för 5 öre!
Det är svårare än man kan tro att ha vå barn även om mina barn är snälla! Man hinner aldrig göra det man tänkt sig och Albin kommer alltid i andra hand för att hans skrik känns så ynkligt i jämförelse med Naima. Men jag tror inte han lider för han får ju hänga med överallt och har ju en syste som underhåller honom med sagor pussar och kramar och leksaker!
Han har fått följa med Naima till tandläkaren och fått veta att socker är farligt! Hon hade inga hål och jag är lättad över det!
Idag har jag äntligen fått iväg körkortstillståndert efter två veckors krångel med betalningen flr att det stod fel plusgironummer på hemsidan! Är nervös för hur det ska gå att köra med två barn i baksätet. kanske blir jag för nervös!...
Jag har även fått mjölkstockning och haft 39 graders feber i 4 dagar. ingen höjdare. Min sänka är på 53 och den borde ligga under tio och jag har vita och röda blodkroppar i urinen...Som tur är funkar amningen trots att det gör ont och nu har jag iaf slutat att svettas ner sängen varje natt!
Vi har badat badkar med Albin idag och han älskade det! Det är helt otroligt hur filosofiskt lagd han verkar vara. Naima kunde aldrig vara nöjd med att bara ligga å titta, men Albin älskar att ligga med huvudet bakåt och studera den röda tavlan med en elefant som vi har på väggen.
Naima har börjat visa att hon är svartsjuk och försökte sätta en fot på Albins mage idag på Öppna förskolan när han sov i liften....Sen var det såklart jättesynd om henne tyckte hon men jag tvingade henne att säga förlåt för så gör man ju inte!
Imogon blir det dans kring stång och gräddtårta på Naimas dagis och vi har köpt avskedsbuketter för trettio spänn styck som var jättefina och Naima valde färg på rosorna till alla fröknar. Stina som är favoriten skulle självklart ha rosa och de anda fick röd och gul! Jag tänkte försöka hinna på stan imorrn och köpa nu BH som är lagom stor och nya kläder till mig och barnen för det har jag inte haft råd med på väldigt länge!...Måste försöka ha en budget bara för det är så lätt att köpa för mycket men åtminstone två par byxor och tröjor till mig och kanske en 500 var till barnen i klädväg! Naima behöve faktiskt lite nytt för hon har inget i storlek 98 /110 som hon är i nu! Nya skor skulle vara bra med men det kan bli svårt att hinna med! men jag har ju faktiskt 500 spänn på Din Sko från pappa och 60 kronor kvar på Åhlens att handla en present till familjen för!
Nu är det läggdags! Måste hinna kramas med Fredik innan Albin blir ledsen och vaknar och kräver att få vara i mitten! ; )
gonatt
Snart är det midsommar som vi ska fia med ettt tvillingpar på 6 mån som inte sover om natten och deras storasyster Edith som är tre. Det blir första gången vi faktiskt ska gå ner till midsommarstången och dansa med barnen. Förut har vi alltid bara fokuserat på att äta dricka sprit å ha trevligt men i år skulle ju Naima fatta vad midsommar går ut på!...
Idag har Albin varit sjöman. ( Se bild) Han har varit gnällig och snorig och inte velat ligga själv i vagnen för 5 öre!
Det är svårare än man kan tro att ha vå barn även om mina barn är snälla! Man hinner aldrig göra det man tänkt sig och Albin kommer alltid i andra hand för att hans skrik känns så ynkligt i jämförelse med Naima. Men jag tror inte han lider för han får ju hänga med överallt och har ju en syste som underhåller honom med sagor pussar och kramar och leksaker!
Han har fått följa med Naima till tandläkaren och fått veta att socker är farligt! Hon hade inga hål och jag är lättad över det!
Idag har jag äntligen fått iväg körkortstillståndert efter två veckors krångel med betalningen flr att det stod fel plusgironummer på hemsidan! Är nervös för hur det ska gå att köra med två barn i baksätet. kanske blir jag för nervös!...
Jag har även fått mjölkstockning och haft 39 graders feber i 4 dagar. ingen höjdare. Min sänka är på 53 och den borde ligga under tio och jag har vita och röda blodkroppar i urinen...Som tur är funkar amningen trots att det gör ont och nu har jag iaf slutat att svettas ner sängen varje natt!
Vi har badat badkar med Albin idag och han älskade det! Det är helt otroligt hur filosofiskt lagd han verkar vara. Naima kunde aldrig vara nöjd med att bara ligga å titta, men Albin älskar att ligga med huvudet bakåt och studera den röda tavlan med en elefant som vi har på väggen.
Naima har börjat visa att hon är svartsjuk och försökte sätta en fot på Albins mage idag på Öppna förskolan när han sov i liften....Sen var det såklart jättesynd om henne tyckte hon men jag tvingade henne att säga förlåt för så gör man ju inte!
Imogon blir det dans kring stång och gräddtårta på Naimas dagis och vi har köpt avskedsbuketter för trettio spänn styck som var jättefina och Naima valde färg på rosorna till alla fröknar. Stina som är favoriten skulle självklart ha rosa och de anda fick röd och gul! Jag tänkte försöka hinna på stan imorrn och köpa nu BH som är lagom stor och nya kläder till mig och barnen för det har jag inte haft råd med på väldigt länge!...Måste försöka ha en budget bara för det är så lätt att köpa för mycket men åtminstone två par byxor och tröjor till mig och kanske en 500 var till barnen i klädväg! Naima behöve faktiskt lite nytt för hon har inget i storlek 98 /110 som hon är i nu! Nya skor skulle vara bra med men det kan bli svårt att hinna med! men jag har ju faktiskt 500 spänn på Din Sko från pappa och 60 kronor kvar på Åhlens att handla en present till familjen för!
Nu är det läggdags! Måste hinna kramas med Fredik innan Albin blir ledsen och vaknar och kräver att få vara i mitten! ; )
gonatt
Albin min lilla sjöman
mamma-barn buketten från släkten
Stolt storasyster med arg lillebror
Albin får tutte
Naima och Albin möts
Trött mamma med sina älsklingar
Albin 1 minut gammal
Albin nykläckt
Nu har vi fått vår bäbis äntligen!
Efter 4 dagas övertid föddes Naimas lillebror Albin. Den 11 maj 9.04 tittade han ut och han var frisk och kry från första stund! Väkarna började redan på natten den 10 maj. De kom ganska plötsligt och jag vaknade och förstod att nu var det nåt på gång. Värkarna var ganska regelbundna redan från början med 6 min mellanrum men jag försökte härda ut så länge jag kunde innan jag väckte Fredrik. Vid halv 7 kände jag att Fredrik var tvungen att gå in till grannen med Naima för jag ville inte att hon skulle behöva se att jag hade så ont. Nä vi ringde fölossningen fick vi höra att det var fullt i Linköping och vi blev därför hänvisade till Norrköping. jag blev först rekommenderad att ta två panodil och lägga mig i badet och se om värkarna avtog!....Hmm jag hade precis stältt mig i duschen ett tag men tvingades ge upp eftersom jagjag hade så ont. Panodilen hjälpte inte heller. Vid 8 på morgonen kände jag att det var dags att åka in och vi ringde igen och de sa att vi var välkomna. Att åka en halvtimme i bil med värkar var ju ingen höjdare precis men vi kom fram till sjukhuset utan problem och jag fick gå in på ett rum och lägga mig och vänta på att bli undersökt och fick en ctg kurva på magen. Tyvärr var inte värkarna så starka som jag trodde och när de undersökte mig för att se att jag var öppen var jag bara öppen 1 cm... Vi bestämde oss för att stanna kvar och gå en promenad för att se om värkarna tilltog. Värkarna var ungefär lika starka och regelbundna men när vi ätit lite på stan och vandrat runt 2 h hade fortfarande inget hänt. Jag var fortfarande bara öppen 1 cm så förlossningen hade inte riktigt börjat än. Vi bestämde oss för att åka hem till Naima igen och hoppades på att de tog emot i Linköping nästa gång.
Naimas Farmor kom för att vara barnvakt ifall vi var tvungna att åka in igen. När vi kom hem igen kände jag mig lite besviken på att inte nåt hade hänt. Mina värkar verkade ha avtagit så jag ställde in mig på att få vänta ytterligare några dagar...Men när vi skulle lägga oss vid 11 kände jag att värkarna tilltog istället. Typiskt tänkte jag, jag hade ju inte sovit nåt förra natten och tänkte att det var bäst att sova ut ordentligt inatt... Tji fick jag! Värkarna började komma tätare och tätare nu istället och vid 1 på natten kände jag att nu MÅSTE vi åka in. Fredrik tyckte vi kunde vänta ett tag för han hade varit sjuk i feber och diarrée och hade inte heller fått nån bra sömn förra natten. Men jag propsade på att vi skulle åka för nu gick det inte att vara hemma utan att skirka av smärta.
När vi kom fram till förlossningen börjaade samma procedur om igen. Jag var redan öppen 3,5 cm och förlossningen hade alltså startat. Om jag hade fått välja hade jag velat sova men det går ju inte när man måste föda barn. Det var bara att bita ihop och stå ut och nu började ett sju timmars långt värkarbete som gjorde att Albin kom ut 7h senare.
Jag minns egentligen bara min förlossning som i ett töcken så jag ltar mer på Fredriks än min beskrivning. Jag minns att jag skällde ut epiduralläkaren för att det tog så lång tid innan smärtan försvann och jag minns att mina ben skakade så at jag inte kunde öppna dem när bäbisen skulle krystasd ut. Jag minns alla förmaningar om att jag måste krysta hårdare så att bäbisen skulle komma ut och jag minns att jag var arg på <fredrik för att det gjorde så ont och att jag borrade in mina naglar i hans arm vid varje värk så att han fock stora rivmärken. <jag tror att jag gjorde Fredrik lite besviken för att jag skrek så mycket och inte tyckte att det var så angenömt att föda barn. Ta ut bäbisen nu, jag orkar inte mer, krävde jag i ett kör medan Fredrik försökte övertyga mig om att det gick jättebra och att jag hade jättefina krystvärkar. Föd barn själv då så får du se hur lätt det är skrek jag förnärmat tillbaka.
När Albin väl var född var jag så glad att det var över för att jag slapp ha ont mer. Fredrik fällde en liten glädjetår når han fick se sin son men jag var mest trött och tittade förstrött på honom. Han var den finaste bäbisen i världen och jag förundrades över att han inte sa ett knyst när han kom ut till skillnad från Naima som pratar i ett kör. Jag har nog fött en liten filosof till världen. Efteråt när jag blivit ihopsydd och tvingats på en kateter för att jag inte kunde kissa, bjöds vi på de berömda mackorna. inte visste jag att landstinget hade så ont om pengar att de bjöd på torr skogaholmslimpa med sjukhussaft i snygga plastvinglas. Det vbar väldigt fint upplagt men det var ju inte precis en kulinarisk upplevelse! Jag var inte ens hungrig eftersom jag var så trött utan konstaterade mig på att få Albin att hitta tutten! <han hittade den direkt och åt med god aptit Vi hade inte nåt namn till Albin de första dagarna och det var svårt att bestämma sig för nåt namn som vi båda tyckte om.
Nu är vi världens lyckligaste föräldrar till två fina barn och Naima är världens bästa storasyster!
Naimas Farmor kom för att vara barnvakt ifall vi var tvungna att åka in igen. När vi kom hem igen kände jag mig lite besviken på att inte nåt hade hänt. Mina värkar verkade ha avtagit så jag ställde in mig på att få vänta ytterligare några dagar...Men när vi skulle lägga oss vid 11 kände jag att värkarna tilltog istället. Typiskt tänkte jag, jag hade ju inte sovit nåt förra natten och tänkte att det var bäst att sova ut ordentligt inatt... Tji fick jag! Värkarna började komma tätare och tätare nu istället och vid 1 på natten kände jag att nu MÅSTE vi åka in. Fredrik tyckte vi kunde vänta ett tag för han hade varit sjuk i feber och diarrée och hade inte heller fått nån bra sömn förra natten. Men jag propsade på att vi skulle åka för nu gick det inte att vara hemma utan att skirka av smärta.
När vi kom fram till förlossningen börjaade samma procedur om igen. Jag var redan öppen 3,5 cm och förlossningen hade alltså startat. Om jag hade fått välja hade jag velat sova men det går ju inte när man måste föda barn. Det var bara att bita ihop och stå ut och nu började ett sju timmars långt värkarbete som gjorde att Albin kom ut 7h senare.
Jag minns egentligen bara min förlossning som i ett töcken så jag ltar mer på Fredriks än min beskrivning. Jag minns att jag skällde ut epiduralläkaren för att det tog så lång tid innan smärtan försvann och jag minns att mina ben skakade så at jag inte kunde öppna dem när bäbisen skulle krystasd ut. Jag minns alla förmaningar om att jag måste krysta hårdare så att bäbisen skulle komma ut och jag minns att jag var arg på <fredrik för att det gjorde så ont och att jag borrade in mina naglar i hans arm vid varje värk så att han fock stora rivmärken. <jag tror att jag gjorde Fredrik lite besviken för att jag skrek så mycket och inte tyckte att det var så angenömt att föda barn. Ta ut bäbisen nu, jag orkar inte mer, krävde jag i ett kör medan Fredrik försökte övertyga mig om att det gick jättebra och att jag hade jättefina krystvärkar. Föd barn själv då så får du se hur lätt det är skrek jag förnärmat tillbaka.
När Albin väl var född var jag så glad att det var över för att jag slapp ha ont mer. Fredrik fällde en liten glädjetår når han fick se sin son men jag var mest trött och tittade förstrött på honom. Han var den finaste bäbisen i världen och jag förundrades över att han inte sa ett knyst när han kom ut till skillnad från Naima som pratar i ett kör. Jag har nog fött en liten filosof till världen. Efteråt när jag blivit ihopsydd och tvingats på en kateter för att jag inte kunde kissa, bjöds vi på de berömda mackorna. inte visste jag att landstinget hade så ont om pengar att de bjöd på torr skogaholmslimpa med sjukhussaft i snygga plastvinglas. Det vbar väldigt fint upplagt men det var ju inte precis en kulinarisk upplevelse! Jag var inte ens hungrig eftersom jag var så trött utan konstaterade mig på att få Albin att hitta tutten! <han hittade den direkt och åt med god aptit Vi hade inte nåt namn till Albin de första dagarna och det var svårt att bestämma sig för nåt namn som vi båda tyckte om.
Nu är vi världens lyckligaste föräldrar till två fina barn och Naima är världens bästa storasyster!
En dag kvar!...Hoppas jag!
Jaha då sitter man här då och väntar på att nåt ska hända...Och allt är precis som vanligt och jag och Naima har tom packat klart babyväskan. Hon hjälpte till att lägga i de pyttesmå sockarna till bäbisen och verkar fatta att alla i vår omgivning och vi bara går å väntar på bäbisen nu. Naima började morgen med att fråga: Har den inte kommit ut än?
jag undrar om hon också är nervös? Försökte förklara för henne att det faktiskt kan bli så att hon somnar i sin egen säng å vaknar i grannens som har lovat att ställa upp när vi måste åka in!
Jag vill också följa med till bäbisen sa hon då och började packa en egen väska...Men då sa jag att mamma kommer ha så ont när bäbisen ska ut så då är det bättre att hon är hemma å väntar på bäbisen, för annars blir hon bara ledsen å rädd när mamma skriker för att hon har ont i magen...Det verkar hon faktiskt förstå. För en stund sen sa hon till mig ;Nu måste vi gå till Christer å maj å ta med välling. Sen kommer bäbisen!.
..Jaa...tänkte jag, så enkelt skulle jag också vilja att det va, men tyvärr kommer nog inte bäbisen varken idag eller imorgon...Den verkar vilja gå på övertid om jag känne min kropp rätt för jag har inte känt några ovanliga sammandragningar eller nåt annat spännande. Skrämde dock upp mig själv rejält imorse när jag upptäckte en stor vattenpöl på golvet när jag satt i soffan...Hjälp tänkte jag? Har vattnet gått utan att jag känt nåt eller är jag helt fövirrad?...
Då kom jag på att jag för en stund sen hade sprungit ur duschen genomblöt för att svara i telefonen och antagligen därför lämnat denna vattenpöl efter mig!...Lite besviken lev jag nästan när jag konstaterat detta, för det hade ju kunnat va så att vattnet gått. Men iofs var det bra att det inte hände eftersom Naima var hemma och skulle blivit jätterädd om det plötsligt började forsa vatten ur mamma utan förvarnnig
Känns konstigt att det är mitt andra barn det här, å så har jag ingen aning om hur en förlossning går till eftersom Naimas förlossning var en total katastrofisk upplevelse som kom utan minsta förvarnning... Kanske är det bra för jag har inte ríktigt vett att vara nervös utan lever på som att jag skulle vara gravid i all evighet.Idag åkte jag buss med naima ner på stan och mötte sen en förvånad mamma från öppnis som undrade hur jag vågade röra mig bland folk när det bara var 1 dag kvar! Det är mest alla andra som undrar om jag är nervös och hur det känns. Vill inte ha för höga förväntningar, för man kan ju aldrig förutse nånting men hoppas på och ser framemot en snabb okomplicerad förlossning. Det här blir ju liksom min revansch där jag ska bevisa att även jag är kvinna och har urkrafter nog att klämma ut min avkomma. Förra gången kände jag mig bara som ett paket som alla andra tog sig rätten att domdera över! Nu kräver jag att få va med och uppleva förlossningen så att jag också får uppleva den där känslan av eufori som alla mammor snackar om! Den här gången har jag ju verkligen fått vänta tiden ut. Och nu är det nästan så att jag är lite irriterad öer att den inte redan är här. Förra gången hann jag aldrig ställa in mig på att bli mamma. Plötsligt en dag så var jag det och då var jag besviken över att jag inte hunnit med att ställa in mig mentalt på det som hände. Helt plötsligt var det nån som gav mig ett barn som jag inte ens hade varit med och fött!
Så hoppas jag verkligen inte att det blir den här gången. Den här gången vill jag föda tillsammans med Fredrik och uppleva den där magiska sekunden av en nyfödd i vaket tillstånd tack! Och det spelar ingen roll hur ont det kommer göra, för nu vill jag att den ska komma ut!
jag undrar om hon också är nervös? Försökte förklara för henne att det faktiskt kan bli så att hon somnar i sin egen säng å vaknar i grannens som har lovat att ställa upp när vi måste åka in!
Jag vill också följa med till bäbisen sa hon då och började packa en egen väska...Men då sa jag att mamma kommer ha så ont när bäbisen ska ut så då är det bättre att hon är hemma å väntar på bäbisen, för annars blir hon bara ledsen å rädd när mamma skriker för att hon har ont i magen...Det verkar hon faktiskt förstå. För en stund sen sa hon till mig ;Nu måste vi gå till Christer å maj å ta med välling. Sen kommer bäbisen!.
..Jaa...tänkte jag, så enkelt skulle jag också vilja att det va, men tyvärr kommer nog inte bäbisen varken idag eller imorgon...Den verkar vilja gå på övertid om jag känne min kropp rätt för jag har inte känt några ovanliga sammandragningar eller nåt annat spännande. Skrämde dock upp mig själv rejält imorse när jag upptäckte en stor vattenpöl på golvet när jag satt i soffan...Hjälp tänkte jag? Har vattnet gått utan att jag känt nåt eller är jag helt fövirrad?...
Då kom jag på att jag för en stund sen hade sprungit ur duschen genomblöt för att svara i telefonen och antagligen därför lämnat denna vattenpöl efter mig!...Lite besviken lev jag nästan när jag konstaterat detta, för det hade ju kunnat va så att vattnet gått. Men iofs var det bra att det inte hände eftersom Naima var hemma och skulle blivit jätterädd om det plötsligt började forsa vatten ur mamma utan förvarnnig
Känns konstigt att det är mitt andra barn det här, å så har jag ingen aning om hur en förlossning går till eftersom Naimas förlossning var en total katastrofisk upplevelse som kom utan minsta förvarnning... Kanske är det bra för jag har inte ríktigt vett att vara nervös utan lever på som att jag skulle vara gravid i all evighet.Idag åkte jag buss med naima ner på stan och mötte sen en förvånad mamma från öppnis som undrade hur jag vågade röra mig bland folk när det bara var 1 dag kvar! Det är mest alla andra som undrar om jag är nervös och hur det känns. Vill inte ha för höga förväntningar, för man kan ju aldrig förutse nånting men hoppas på och ser framemot en snabb okomplicerad förlossning. Det här blir ju liksom min revansch där jag ska bevisa att även jag är kvinna och har urkrafter nog att klämma ut min avkomma. Förra gången kände jag mig bara som ett paket som alla andra tog sig rätten att domdera över! Nu kräver jag att få va med och uppleva förlossningen så att jag också får uppleva den där känslan av eufori som alla mammor snackar om! Den här gången har jag ju verkligen fått vänta tiden ut. Och nu är det nästan så att jag är lite irriterad öer att den inte redan är här. Förra gången hann jag aldrig ställa in mig på att bli mamma. Plötsligt en dag så var jag det och då var jag besviken över att jag inte hunnit med att ställa in mig mentalt på det som hände. Helt plötsligt var det nån som gav mig ett barn som jag inte ens hade varit med och fött!
Så hoppas jag verkligen inte att det blir den här gången. Den här gången vill jag föda tillsammans med Fredrik och uppleva den där magiska sekunden av en nyfödd i vaket tillstånd tack! Och det spelar ingen roll hur ont det kommer göra, för nu vill jag att den ska komma ut!
Det blev inget körkort...
För alla som undrar så blev det inget körkort. Just nu känns allt tomt och meningslöst, med tanke på att man har spenderat de senaste 4 åren bakom ratten och ändå lyckades kugga...I Rydsrondellen av alla ställen. Den rondell jag borde vara expert på eftersom jag måste passera den varje gång jag ska nånstans med bilen....Men jag bytte körfält försent och sen var det kört...
Det är nästan så att jag säms över mig själv, med tanke på att det är fredrik som hjälper mig att betala körkortet. Eftersom lämpet gick ut i lördags måste jag börja om med hela processen, skicka in en massa blanketter och sen vänta i typ tre veckor innan Länsstyrelsen ger ett svar. Jag måste även gå en meningslös handledarutbildning med fredrik ( som redan varit handledare i 4 år) . Detta kommer gå på minst en tusenlapp extra plus uppkörningsavgift och hyra av bil minst en gång.
Det skulle varit så skönt med ett körkort innan bebisen kommer, men vi får väl fortsätta harva på tills det går vägen, med två barn i baksätet istället för ett!...Försöker att fokusera på förlossningen nu istället, för jag kan ju ändå inte köra bil just nu...
Inatt kände jag otroligt starka sammandragingar mellan klockan 01-05 några gånger men inget mer har hänt så det var nog bara falskt alarm. Skulle inte förvåna mig om jag måste gå över tiden...Nu har jag varit tjock så länge att jag inte vet hur det är att vara normal....Allt känns otroligt segt och långdraget nu...
Men vi har äntligen köpt en barnvagn till bebisen så nu har den inga ursäkter för att vänta på sig längre!
Lite besviken är jag över att det inte blev den blommiga jag drömt om, utan en svart och beige, som typ alla andra vagnar är, men den är cool och tuff med stötdämpare och kugghjul å hela köret. Det var fredrik som betalade så jag tyckte han kunde få välja färg eftersom det bara fanns antingen svart eller svart och beige!
Nestor Rambler heter den och Naima älskar den och vägrar numera åka sin egna vagn! Det enda som fattas nu är ståbrädan. Fredrik har sagt att han ska bygga den själv för han tycker det verkar otroligt dyrt att betala typ 600 spänn för en vanlig bräda när man kan få nöjet att bygga den själv. Naima tjatar om att hon vill att den ska vara lila. i hennes värld verkar det vara en större grej att hon ska få en egen ståbräda precis som sina kompisar, det är mindre viktigt att hon ska bli storaysyster. ( Men hur ska man kunna begära att hon ska fatta en sån grej när hon bara är tre, när jag själv tycker att det är konstigt att det bor en livs levande person i magen på mig! Jag ser framemot att se vad hon säger när hon väl får träffa bebisen på BB!
17 dagar kvar till bf!...
Det är nästan så att jag säms över mig själv, med tanke på att det är fredrik som hjälper mig att betala körkortet. Eftersom lämpet gick ut i lördags måste jag börja om med hela processen, skicka in en massa blanketter och sen vänta i typ tre veckor innan Länsstyrelsen ger ett svar. Jag måste även gå en meningslös handledarutbildning med fredrik ( som redan varit handledare i 4 år) . Detta kommer gå på minst en tusenlapp extra plus uppkörningsavgift och hyra av bil minst en gång.
Det skulle varit så skönt med ett körkort innan bebisen kommer, men vi får väl fortsätta harva på tills det går vägen, med två barn i baksätet istället för ett!...Försöker att fokusera på förlossningen nu istället, för jag kan ju ändå inte köra bil just nu...
Inatt kände jag otroligt starka sammandragingar mellan klockan 01-05 några gånger men inget mer har hänt så det var nog bara falskt alarm. Skulle inte förvåna mig om jag måste gå över tiden...Nu har jag varit tjock så länge att jag inte vet hur det är att vara normal....Allt känns otroligt segt och långdraget nu...
Men vi har äntligen köpt en barnvagn till bebisen så nu har den inga ursäkter för att vänta på sig längre!
Lite besviken är jag över att det inte blev den blommiga jag drömt om, utan en svart och beige, som typ alla andra vagnar är, men den är cool och tuff med stötdämpare och kugghjul å hela köret. Det var fredrik som betalade så jag tyckte han kunde få välja färg eftersom det bara fanns antingen svart eller svart och beige!
Nestor Rambler heter den och Naima älskar den och vägrar numera åka sin egna vagn! Det enda som fattas nu är ståbrädan. Fredrik har sagt att han ska bygga den själv för han tycker det verkar otroligt dyrt att betala typ 600 spänn för en vanlig bräda när man kan få nöjet att bygga den själv. Naima tjatar om att hon vill att den ska vara lila. i hennes värld verkar det vara en större grej att hon ska få en egen ståbräda precis som sina kompisar, det är mindre viktigt att hon ska bli storaysyster. ( Men hur ska man kunna begära att hon ska fatta en sån grej när hon bara är tre, när jag själv tycker att det är konstigt att det bor en livs levande person i magen på mig! Jag ser framemot att se vad hon säger när hon väl får träffa bebisen på BB!
17 dagar kvar till bf!...
Körkort eller inte?...Idag är det v 36+5...Dagen då Naima föddes
Om två dagar ska jag köra upp...Det känns overkligt. Jag har övningskört så länge att jag vant mig vid att alltid behöva ha fredrik med i bilen.Hoppas såklart att det ska gå vägen så att det är klart sen när bebisen är född. Vi får se hur det går. om det inte går vägen får jag nog vänta tills bebisen har kommit för mitt lämp går ändå ut dagen efter och jag måste söka nytt för att få boka fler prov.
Var hos barnmorskan idag. Hon sa att bebisen är nästan fixerad och att magen sjunkit ihop så det betyder väl i praktiken att förlossningen kan starta vilken dag som helst. Känns lite märkligt eftersom man aldrig vet när det händer...Det värsta vore ju om vattnet skulle gå på fredag när jag ska köra upp. Vad gör man då?...Har haft kraftiga sammandragningar de senaste veckorna men inget har ju hänt ännu så jag går bara och väntar på att dagarna ska gå nu. Man är så tung och otymplig på slutet så man vill ju att allt ska vara över. jag har ju aldrig fött barn förut så det känns lite märkligt att inte veta vad som väntar trots att jag redan varit gravid en gång. Hon var ju tre veckor tidig så jag fick ju aldrig chansen att gå och vänta som jag gör nu....Och nu ser jag framemot en vanlig förlossning utan komplikationer. Har inte börjat tänka så mycket på den än för jag vill inte fokusera på nåt annat än körkortet just nu...
Den här gången känner jag mig inte lika uppspelt över tanken på bebisen som med Naima. Klart att man längtar tills den kommer ut, men man vet ju också vad som väntar med alla sömnlösa nätter i början och konstant amning. Jag hoppas bara att det kommer gå bra för Naima att vänja sig vid att vara storasyster och att hon inte får för sig att komma i värsta trotsåldern. Det enda jag hoppas är att vi får ett friskt barn och att jag kommer orka med fölossningen och att det inte händer nåt akut förstås....
Det verkar inte som barnmorskan vill låta mig gå över tiden ialla fall eftersom jag har haft blodpropp och så. Hon verkade nästan säker på att barnet skulle komma innan utsatt datum. I annat fall så har Farmor Lotta bestämt att hon och Matilda ska komma på besök den 11 maj. och att bebisen ska vara född då! Matilda är här en vecka innan hon åker tillbaks till England igen så vi får hoppas att hon hinner se bebisen innan hon ska tillbaks dit.Men den kommer senast runt den 20 maj eftersom man inte får gå över mer än 14 dagar, så mycket vet jag iaf!
Var hos barnmorskan idag. Hon sa att bebisen är nästan fixerad och att magen sjunkit ihop så det betyder väl i praktiken att förlossningen kan starta vilken dag som helst. Känns lite märkligt eftersom man aldrig vet när det händer...Det värsta vore ju om vattnet skulle gå på fredag när jag ska köra upp. Vad gör man då?...Har haft kraftiga sammandragningar de senaste veckorna men inget har ju hänt ännu så jag går bara och väntar på att dagarna ska gå nu. Man är så tung och otymplig på slutet så man vill ju att allt ska vara över. jag har ju aldrig fött barn förut så det känns lite märkligt att inte veta vad som väntar trots att jag redan varit gravid en gång. Hon var ju tre veckor tidig så jag fick ju aldrig chansen att gå och vänta som jag gör nu....Och nu ser jag framemot en vanlig förlossning utan komplikationer. Har inte börjat tänka så mycket på den än för jag vill inte fokusera på nåt annat än körkortet just nu...
Den här gången känner jag mig inte lika uppspelt över tanken på bebisen som med Naima. Klart att man längtar tills den kommer ut, men man vet ju också vad som väntar med alla sömnlösa nätter i början och konstant amning. Jag hoppas bara att det kommer gå bra för Naima att vänja sig vid att vara storasyster och att hon inte får för sig att komma i värsta trotsåldern. Det enda jag hoppas är att vi får ett friskt barn och att jag kommer orka med fölossningen och att det inte händer nåt akut förstås....
Det verkar inte som barnmorskan vill låta mig gå över tiden ialla fall eftersom jag har haft blodpropp och så. Hon verkade nästan säker på att barnet skulle komma innan utsatt datum. I annat fall så har Farmor Lotta bestämt att hon och Matilda ska komma på besök den 11 maj. och att bebisen ska vara född då! Matilda är här en vecka innan hon åker tillbaks till England igen så vi får hoppas att hon hinner se bebisen innan hon ska tillbaks dit.Men den kommer senast runt den 20 maj eftersom man inte får gå över mer än 14 dagar, så mycket vet jag iaf!
Naima somnar....Räddas av en tablettask
Vad gör man klockan 17 en eftermiddag när Naima är så trött att hon nästan somnar....Jo, man sätter henne i soffan med en tablettask och hoppas på det bästa! Och tänk..det funkar! Jag struntar blankt i vad tandläkaren säger om det! Det finns ju tandborste! Idag träffade jag världens snällaste människa i kassakön. En pappa som går till Öppnis och som vet hur det är att inte ha pengar i plånboken när man betalar. Han halade raskt fram 200 spänn som jag raskt betalade tillbaka efter vi kommit hem från affären...Så jag slapp gå en gång till!
Naimas favvoprogram just nu är Oopsie daisy macka packa och Pinkibojjng...Eller vad det heter. Det är det skummaste program jag sett men hon älskar det!Jag väntar på att det ska börja innan hon somnar för då blir hon pigg igen!
Jag har fått Fredrik att godkänna att vi åtminstone ska åka och kolla på vagnen på Anna och Axel i Tranås som jag har kärat ner mig. i www.annaaxel.se Den kostar under 3000 men det blir väl en 500 i bensin! Vi kan ju hälsa på släkten i aneby så har vi slagit två flugor i en smäll! Kolla på duovagn focus! Jag vill ha den plomonfärgade för den är ju så snygg. Naima vill självklart ha den chockrosa men där går min gräns!
Vi kan även tänka oss en Bolder Sd med fyra hjul från Polen, Kolla in www.bobbiway.com . Egentligen är jag inte så petig men jag har liksom blivit besatt av vagnar sedan jag blev med barn!
Snart är det kalas ! Det blir nog dyrt för det är ju två kalas. ett med 30 pers och ett med 20 pers...Herregud vad har jag gett mig in på! Dessutom måste hon ju få present med och ag har dåligt med pengar som vanligt. Ny vinteroverall känns tråkigt men välbehövligt! Det blir nog en sådan!
Nu borde jag faktiskt börja med maten!....
Naimas favvoprogram just nu är Oopsie daisy macka packa och Pinkibojjng...Eller vad det heter. Det är det skummaste program jag sett men hon älskar det!Jag väntar på att det ska börja innan hon somnar för då blir hon pigg igen!
Jag har fått Fredrik att godkänna att vi åtminstone ska åka och kolla på vagnen på Anna och Axel i Tranås som jag har kärat ner mig. i www.annaaxel.se Den kostar under 3000 men det blir väl en 500 i bensin! Vi kan ju hälsa på släkten i aneby så har vi slagit två flugor i en smäll! Kolla på duovagn focus! Jag vill ha den plomonfärgade för den är ju så snygg. Naima vill självklart ha den chockrosa men där går min gräns!
Vi kan även tänka oss en Bolder Sd med fyra hjul från Polen, Kolla in www.bobbiway.com . Egentligen är jag inte så petig men jag har liksom blivit besatt av vagnar sedan jag blev med barn!
Snart är det kalas ! Det blir nog dyrt för det är ju två kalas. ett med 30 pers och ett med 20 pers...Herregud vad har jag gett mig in på! Dessutom måste hon ju få present med och ag har dåligt med pengar som vanligt. Ny vinteroverall känns tråkigt men välbehövligt! Det blir nog en sådan!
Nu borde jag faktiskt börja med maten!....
Min födelsedag!
Den 4 februari fyllde jag 27 år. Det var en trevlig men lugn dag. Jag bjöd hit lite kompisar på fika och uppvaktades på sängen av Fredrik med en halv kokosboll + te och ett jättepaket. Det var en jättesnygg röd tavla på en elefant som sitter ovanför soffan. Blev jätteglad för jag trodde inte att han skulle köpa nåt sånt! Naima fick ha sin finaste sidenklänning med hjärtan på på dagis... inte bra de skulle måla och det kom såklart fläckar på den! Tur att den går att tvätta åtminstone.
Har börjat få sån här bobyggarinstinkt. Kollar som en galning på vagnar på Blocket och har tvättat babykläderna och inrett spjälsängen. Om jag visste att grannen som lånat den rökte skulle de aldrig fått låna den för jag har fått tvätta hela madrassen i badkaret och den är fortfarande inte torr och luktar fortfarande lite svagt av rök! Det är bara typ 90 dagar kvar...kanske mer, kanske mindre! Borde säga åt min chef att jag nog inte kan jobba länge till men jag vill ju jobba så mycket som möjligt. Fick erbjudande att jobba den 15 februari på Naimas släktkalas så jag fick tacka nej! Typiskt!
Det blir mycket kalas för Naima framöver både på Öppnis och härhemma...men det är kul med kalas!
Ikväll ska vi åka och simma på småbarnssimmet igen som vi gör varje torsdag. Det är kul men det är tur att Fredrik följer med för jag är ju så tjock och Naima är det ingen hejd på i vattnet!
Min syrra har äntligen börjat trivas nere i Vetlanda! Det är tur det för jag var orolig att hon skulle åka hem igen. Hon har fått en kompis som heter Kian och som är dansk! Coolt. Han verkar supersnälll men jag fattar inte alltid vad han säger!
Jag är så hungrig jämt nuförtiden och har dille på att äta hela citronklyftor och keso på hårdbröd! Inte tillsammans dock men ändå knäppt för det är ju inte så gott i vanliga fall!
Känns lönlöst på jobbfronten när man är gravid och det bara är tre månader kvar! ingen vill ha mig! Min arbetsförmedling har skickat ut nån blankett som jag måste fylla i och intyga att min arbetsgivare inte kan ge mig mer jobb än vad hon gör för att jag ska få min A kassa. ..
Men jag har fortfarande inte fått några pengar från dem för det är så lång handläggningstid...Tänk om jag var ensamstående. Då skulle jag tvingas leva på sos! Nu är det två timmar kvar till Naima ska hämtas...Borde väl plocka lite men det är så enformigt att göra samma sak varje dag!
Ska uppdatera med nya bilder snart men fram till dess får ni nöja er med en gammal bild!
Har börjat få sån här bobyggarinstinkt. Kollar som en galning på vagnar på Blocket och har tvättat babykläderna och inrett spjälsängen. Om jag visste att grannen som lånat den rökte skulle de aldrig fått låna den för jag har fått tvätta hela madrassen i badkaret och den är fortfarande inte torr och luktar fortfarande lite svagt av rök! Det är bara typ 90 dagar kvar...kanske mer, kanske mindre! Borde säga åt min chef att jag nog inte kan jobba länge till men jag vill ju jobba så mycket som möjligt. Fick erbjudande att jobba den 15 februari på Naimas släktkalas så jag fick tacka nej! Typiskt!
Det blir mycket kalas för Naima framöver både på Öppnis och härhemma...men det är kul med kalas!
Ikväll ska vi åka och simma på småbarnssimmet igen som vi gör varje torsdag. Det är kul men det är tur att Fredrik följer med för jag är ju så tjock och Naima är det ingen hejd på i vattnet!
Min syrra har äntligen börjat trivas nere i Vetlanda! Det är tur det för jag var orolig att hon skulle åka hem igen. Hon har fått en kompis som heter Kian och som är dansk! Coolt. Han verkar supersnälll men jag fattar inte alltid vad han säger!
Jag är så hungrig jämt nuförtiden och har dille på att äta hela citronklyftor och keso på hårdbröd! Inte tillsammans dock men ändå knäppt för det är ju inte så gott i vanliga fall!
Känns lönlöst på jobbfronten när man är gravid och det bara är tre månader kvar! ingen vill ha mig! Min arbetsförmedling har skickat ut nån blankett som jag måste fylla i och intyga att min arbetsgivare inte kan ge mig mer jobb än vad hon gör för att jag ska få min A kassa. ..
Men jag har fortfarande inte fått några pengar från dem för det är så lång handläggningstid...Tänk om jag var ensamstående. Då skulle jag tvingas leva på sos! Nu är det två timmar kvar till Naima ska hämtas...Borde väl plocka lite men det är så enformigt att göra samma sak varje dag!
Ska uppdatera med nya bilder snart men fram till dess får ni nöja er med en gammal bild!
Jul och nyår
Jul och nyår hos familjen Fisk
Julen firades i Jönköping som vanligt. Den 20 december åkte vi till Aneby och firade frida som fyllde 30 år. Vi gav henne ett spabesök! Sedan bar det vidare till jönköping. Lämnade Naima över helgen för att åka hem och jobba. Kom tillbaks den 23 december med hela bilen fullpackad. Mormor elsa hämtades i vår bil! Julafton var lugn som vanligt. Jag åt för mycket godis och var uttråkad för jag får aldrig hjälpa till i köket... Satt mest i en fåtölj och glodde på TV. Naima fick typ 100 julklappar. Vi hade en hel flyttkartong med oss hem. Tomten var Matilda i år men jag tror att naima avslöjade det.
Sen bar det vidare till örebro till ett massivt släktkals hos Fredriks faster.
Matilda flyttar till London på Fredag. Spännande men tråkigt att hon ska bo så långt bort. Hon ska vara volontär i Svenska kyrkan i London. Vi får väl åka innan bäbben föds och hälsa på henne!
Tråkigt men nödvändigt. Fredrik fick Höganäskoppar i föödelsedagspresent men jag hade gärna valt andra färger, men eftersom det var Fredriks present har jag ingen bestämmanderätt! Vi åkte sen vidare till Stockholm. Stannade till den 30. Kul att vara hos morfar. Naima fick en snow racer. Hon blev så lycklig att vi var tvungna att provåka direkt! Jag fick även träffa Ea en snabbis ochse på gamla videoband från vår barndom! Kul!
Sen bar det av hemåt för att fira nyår i Vadstena hos Hjördis och Micke. Supertrevligt bortsett från en stackars gnyende cockerspaniel som inte tålde nyårssmällar! Hem igen! Gud så skönt men imorgon börjar tråkvardagen igen! jag måste ringa och sjukskriva mig för jag får så ont i ryggen när jag jobbar hos N-E. Vill ha mina pengar från Alfakassan men måste väl ringa å tjata! Borde ha rätt till havandeskapspenning from mars men jag vet inte...
Letar rätt på en vagn åt bäbben på Blocket men det är så svårt!...Vill ha en blommig ny kombi som inte kostar mer än 3000! Svårt! Finns bara typ gråa Brio kombi. Har inte folk nåt sinne för färger?...
Väntar på att Moster Patricia och Morfar ska komma hit. De är på väg till Ädelfors folkhögskola där minsyster ska gå på en hjärnskadelinje och få bo i en egen lägenhet! Spännande! Vi ska bjuda på mat! Naima väntar med spänning!
Julen firades i Jönköping som vanligt. Den 20 december åkte vi till Aneby och firade frida som fyllde 30 år. Vi gav henne ett spabesök! Sedan bar det vidare till jönköping. Lämnade Naima över helgen för att åka hem och jobba. Kom tillbaks den 23 december med hela bilen fullpackad. Mormor elsa hämtades i vår bil! Julafton var lugn som vanligt. Jag åt för mycket godis och var uttråkad för jag får aldrig hjälpa till i köket... Satt mest i en fåtölj och glodde på TV. Naima fick typ 100 julklappar. Vi hade en hel flyttkartong med oss hem. Tomten var Matilda i år men jag tror att naima avslöjade det.
Sen bar det vidare till örebro till ett massivt släktkals hos Fredriks faster.
Matilda flyttar till London på Fredag. Spännande men tråkigt att hon ska bo så långt bort. Hon ska vara volontär i Svenska kyrkan i London. Vi får väl åka innan bäbben föds och hälsa på henne!
Tråkigt men nödvändigt. Fredrik fick Höganäskoppar i föödelsedagspresent men jag hade gärna valt andra färger, men eftersom det var Fredriks present har jag ingen bestämmanderätt! Vi åkte sen vidare till Stockholm. Stannade till den 30. Kul att vara hos morfar. Naima fick en snow racer. Hon blev så lycklig att vi var tvungna att provåka direkt! Jag fick även träffa Ea en snabbis ochse på gamla videoband från vår barndom! Kul!
Sen bar det av hemåt för att fira nyår i Vadstena hos Hjördis och Micke. Supertrevligt bortsett från en stackars gnyende cockerspaniel som inte tålde nyårssmällar! Hem igen! Gud så skönt men imorgon börjar tråkvardagen igen! jag måste ringa och sjukskriva mig för jag får så ont i ryggen när jag jobbar hos N-E. Vill ha mina pengar från Alfakassan men måste väl ringa å tjata! Borde ha rätt till havandeskapspenning from mars men jag vet inte...
Letar rätt på en vagn åt bäbben på Blocket men det är så svårt!...Vill ha en blommig ny kombi som inte kostar mer än 3000! Svårt! Finns bara typ gråa Brio kombi. Har inte folk nåt sinne för färger?...
Väntar på att Moster Patricia och Morfar ska komma hit. De är på väg till Ädelfors folkhögskola där minsyster ska gå på en hjärnskadelinje och få bo i en egen lägenhet! Spännande! Vi ska bjuda på mat! Naima väntar med spänning!
jul hos mormor
Har precis varit på dagis för att titta på Naima i Luciatåget. Ingen hit. Naima grät sig igenom hela tåget som förra gången. Kanske det går bättre nästa år. Vi har varit hos mormor och firat tidig jul. Det var trevligt och jag har även fått träffa Jenny och Laila igen! Nu väntar jag på att riktiga julen ska komma! Längtar! Längtar även efter att fredrik ska komma hem. Det var så länge sen vi såg varann nu och jag saknar honom! Det är så synd att han inte kommer överens med Per! Nu gör Naima tofs på mig! jag blir jättesnygg!
Vi ska få jättegod mat idag med fläskfilé och hemmagjord färskpasta! Gud vad gott!
Imorgon är det ultraljud! är i vecka 20!
Vi ska få jättegod mat idag med fläskfilé och hemmagjord färskpasta! Gud vad gott!
Imorgon är det ultraljud! är i vecka 20!
Min utflykt i skogen slutade på sjukhus
I måndags tänkte jag att det kunde vara trevligt att följa med på Öppnis uteaktivitet i skogen... Den slutade med att jag svimmade av mot ett träd och var tvungen att ta ambulansen in till sjukhuset. Kristina en snäll mamma satt med mig i knät tills att ambulansen kom. Jag hade ätit dåligt med frukost och plötsligt kände jag mig yr och fick synbortfall och svårt att andas och jag trodde jag höll på å tuppa av... Naima blev ledsen och orolig och Fredrik som var hemma och var sjuk fick hämta mig i skogen och följa med till sjukhuset. Naima fick barnvakt.
På sjukhust konstaterades järnbrist och lågt blodtryck. Var nedkyld och fick varma filtar. När klockan var tre bestämde vi oss för att åka hem för annars kanske jag hade fått stanna ännu längre. När jag ringde kvinnohälsan föreslog de mat och sömn på bestämda tider...Yeah right. inte så lätt när man är gravid med en treåring som klänger....Men from nu ska jag ätat järntabletter och äta bra frukost. En gång när jag jobbade hände samma sak men inte lika allvarligt och få hade jag N-E att ta hand om....
Alla ni som är gravida! Tänk på att ta hand om er och slarva inte med maten för blodsockret svänger kraftigare då! Ha alltid med en morot i fickan!
På sjukhust konstaterades järnbrist och lågt blodtryck. Var nedkyld och fick varma filtar. När klockan var tre bestämde vi oss för att åka hem för annars kanske jag hade fått stanna ännu längre. När jag ringde kvinnohälsan föreslog de mat och sömn på bestämda tider...Yeah right. inte så lätt när man är gravid med en treåring som klänger....Men from nu ska jag ätat järntabletter och äta bra frukost. En gång när jag jobbade hände samma sak men inte lika allvarligt och få hade jag N-E att ta hand om....
Alla ni som är gravida! Tänk på att ta hand om er och slarva inte med maten för blodsockret svänger kraftigare då! Ha alltid med en morot i fickan!
Andra advent
Har äntligen julpyntat. Bara julgardinerna kvar! Men listig som jag är så har jag bett Fredrik att sätta upp dem för jag kan inte sånt. Vi har även tvättat vår nya fina bil idag. den blev jättefin! naima hjälpte till fast hon tyckte det ar obehagligt med alla höga ljudi tvätthallen! Fredrik har lagat mat idag. Skönt att slippa tänka på sånt.
Jag har bestämt mig för att fråga Östgötatidningen där jag numera frilansar om de vill ha med gårdagens blogg om lucia i deras tidning! Den är skickad och nu väntar jag spänt på ett svar!
Har också tittat på julkalendern .Det känns även extra roligt att titta eftersom vi genom Lithe Blås känner Anders bror Fritte som är en trevlig prick. Jag kan även passa på att göra reklam för Frittes barnböcker om Låba. Bara att googla på nätet!
Var på trettio års fest igår. Var trött och gick hem vid 21 med Naima. Somnade i hennes säng. Fredrik är också trött men han stannade en timme till för att dricka öl! Nu ska vi hålla Naima vaken till minst klockan sju för det är katastrof om hon skulle somna nu!
Längtar efter andra ultraljudet den 16 december. Egentligen vill jag inte veta könet men jag vet att könet är fullt utvecklat i v 20 så att man kan se det! Men just nu känns det som att jag väntar en pojke! Men det är så svårt med killnamn! Blir det en tjej har jag tusen namnförslag men Fredrik är inte så förtjust i nåt av namnen jag föreslagit!
Snart är det julafton! jag önskar mig en banfri helg med Spa! Hihi! Eller lite nya kläder kanske Mina mammabyxor är det hål i och snart kan jag inte ha annat än mjukisbyxor! Men helst av allt vill jag ha ett trevligt jobb med fast inkomst och ett fint hus på landet och körkort , Men jag tror inte tomten kan fixa det . Det kan jag nog bara själv fixa. Tillsammans med Fredrik såklart Känner att jag är stressad över att inte ha nått detta mål efter 1,5 år som deltidsarbetslös och oavklarade studier....
Men det är faktiskt mysigt med jul fastän det inte är snö. Vi har åkt pulka de dagar det går men tänk om snön kunde få ligga kvar fram till jul!
God jul alla därute och stressa inte för mycket inför lucia och julklappshandel!
Jag har bestämt mig för att fråga Östgötatidningen där jag numera frilansar om de vill ha med gårdagens blogg om lucia i deras tidning! Den är skickad och nu väntar jag spänt på ett svar!
Har också tittat på julkalendern .Det känns även extra roligt att titta eftersom vi genom Lithe Blås känner Anders bror Fritte som är en trevlig prick. Jag kan även passa på att göra reklam för Frittes barnböcker om Låba. Bara att googla på nätet!
Var på trettio års fest igår. Var trött och gick hem vid 21 med Naima. Somnade i hennes säng. Fredrik är också trött men han stannade en timme till för att dricka öl! Nu ska vi hålla Naima vaken till minst klockan sju för det är katastrof om hon skulle somna nu!
Längtar efter andra ultraljudet den 16 december. Egentligen vill jag inte veta könet men jag vet att könet är fullt utvecklat i v 20 så att man kan se det! Men just nu känns det som att jag väntar en pojke! Men det är så svårt med killnamn! Blir det en tjej har jag tusen namnförslag men Fredrik är inte så förtjust i nåt av namnen jag föreslagit!
Snart är det julafton! jag önskar mig en banfri helg med Spa! Hihi! Eller lite nya kläder kanske Mina mammabyxor är det hål i och snart kan jag inte ha annat än mjukisbyxor! Men helst av allt vill jag ha ett trevligt jobb med fast inkomst och ett fint hus på landet och körkort , Men jag tror inte tomten kan fixa det . Det kan jag nog bara själv fixa. Tillsammans med Fredrik såklart Känner att jag är stressad över att inte ha nått detta mål efter 1,5 år som deltidsarbetslös och oavklarade studier....
Men det är faktiskt mysigt med jul fastän det inte är snö. Vi har åkt pulka de dagar det går men tänk om snön kunde få ligga kvar fram till jul!
God jul alla därute och stressa inte för mycket inför lucia och julklappshandel!
